﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 3445
Titel Ordlista för Bebyggelseregistret, BeBR
Titel.kortform Ordlista för Bebyggelseregistret
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad
Utgivningsår
Utgåvenr
Ställe
ISBN-kod
ISSN-kod
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Riksantikvarieämbetet
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE anläggning
svSA i BeBR
svDF samlad byggnadsmiljö eller ett bebyggelsekomplex där de ingående byggnaderna/objekten -- sett ut ett kulturhistoriskt perspektiv -- har ett inbördes funktionellt samband
svEX Som exempel kan tas bondgård, befästning eller bruk.
svAN I princip kan man säga att en anläggning ofta har samma omfattning eller utbredning som en fastighet. En anläggning kan bestå av en enstaka byggnad eller ett objekt som ett rådhus, ett flerbostadshus eller en bro. En anläggning kan i vissa fall ingå i en annan anläggning t.ex. en bruksherrgård i ett bruk eller en tullstation i en hamn.

svTE anläggningskategori
svUPTE funktion
svFK Registrets anläggningar är indelade i kategorier. Dessa redovisas i förvalslistor. Kategorierna är grundade på anläggningens funktion. Med funktion menas det ändamål för vilken anläggningen en gång har skapats eller senare kommit att präglas av.

svTE arkitekt
svSA i BeBR
svDF den person som signerat en byggnadsritning eller på annat sätt svarat för en byggnads eller ett objekts utformning och ritning
svAN De arkitekter, som är knutna till byggnader/objekt i BeBR, är upptagna i förvalslistan Upphovsman.

svTE bildrättigheter
svFK Fotografier är skyddade av upphovsrättslagen. Bildrättsinnehavaren har de ekonomiska rättigheterna till bilden. I registret är det generellt registerföraren som är bildrättsinnehavare. Den ideella rätten till bilden har som regel fotografen. Rätten innebär att fotografens namn finns redovisad. Det innebär även att bilden inte får ändras utan fotografens tillstånd.

svTE byggnad
svUPTE byggnadsverk
svSA i BeBR
svDF funktionellt självständig byggnadskropp, företrädesvis under tak och i en eller flera våningar
svAN Den kan vara försedd med på- och tillbyggnader. BeBR:s begrepp omfattar även byggnadsverk och objekt av annat slag t.ex. bro, brygga, damm, dansbana etc.

svTE byggnadsfunktion
svUPTE funktion
svFK Registrets byggnader är indelade i funktioner. Med funktion menas det ändamål för vilken byggnaden/objektet en gång har skapats eller senare kommit att präglas av. Byggnadsfunktionerna redovisas i förvalslistor.
svEX Exempel på byggnadsfunktioner är bl.a. bod, ekonomibyggnad, operahus och skolbyggnad.

svTE byggnadsminne
svSYTE statligt byggnadsminne
svDF byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får en länsstyrelse förklara som byggnadsminne enligt 3 kap. kulturminneslagen
svAN Bestämmelserna får även tillämpas på parker, trädgårdar och andra anläggningar av kulturhistoriskt värde. Anläggningar, byggnader och objekt som är skyddade enligt 3 kap. kulturminneslagen kan ibland benämnas enskilda byggnadsminnen. För kulturhistoriskt värdefulla byggnader och anläggningar som ägs av staten gäller att de kan utgöra statliga byggnadsminnen och skyddas av Förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. Det är regeringen som fattar beslut om statliga byggnadsminne. Riksantikvarieämbetet lämnar förslag på nya statliga byggnadsminnen och ansvarar för tillsynen över dem. Ett statligt byggnadsminne övergår till att bli ett byggnadsminne enligt kulturminneslagen vid försäljning till annan ägare än staten. I BeBR anges datum för ägarbytet, vilket i vissa fall kan vara ett tidigare datum än den handling länsstyrelsens beslut eller anmälan är daterad med.

svTE fastighet
svFK All mark i landet är indelat i fastigheter och alla har en särskild beteckning inom kommunen (namn och nummer). Fastighetsbeteckningen kan redovisas på skilda sätt t.ex. på landsbygd som Linköping Ekenäs 3:1 och i stad som Stockholm Krubban 18 där Krubban står för ett kvarter. Uppgifterna om en fastighets beteckningar finns i fastighetsregistret, som Lantmäteriet ansvarar för. Till en fastighet kan höra byggnader, skog, vatten m.m. Byggnaderna inom varje fastighet numreras i en löpande följd.

svTE fotograf
svSA i BeBR
svDF den person som tagit ett fotografi som finns i registret
svRETE bildrättigheter

svTE församling
svSA i BeBR
svDF en till lokala gränser bestämd kyrklig enhet (territoriell församling)
svAN BeBR:s förteckning över församlingar uppdateras kontinuerligt utifrån uppgifter från Svenska kyrkan.

svTE huvudgrupp
svSA i BeBR
svDF övergripande indelning grundad på näring eller struktur, t.ex. handel och bankväsende, jordbruk och offentlig förvaltning
svAN Huvudgrupperna bygger på en indelning som sedan länge brukats inom RAÄ för handläggning av byggnadsminnen. I BeBR har både byggnadsfunktioner och anläggningskategorier en förvald koppling till en huvudgrupp. Vissa funktioner eller kategorier kan höra till flera huvudgrupper.

svTE inventering
svUPTE kategoriinventering
svUPTE selektiv inventering
svUPTE totalinventering
svUPTE områdesinventering
svUPTE äldre inventering
svFK Informationen i BeBR är kopplad till en inventering. En inventering består av den information som samlas in om en viss bebyggelse under en avgränsad tid. Inventeringar kan bedrivas enligt olika metoder. En inventering består oftast av momenten: förarbete, fältarbeta och efterarbete/sammanställning samt registrering. Följande inventeringskategorier finns i BeBR:
   Kategoriinventering -- är inriktad på anläggningar och byggnader/objekt med en viss funktion, kategori. De utförs ofta inom ett län men kan även göras rikstäckande. Kategoriinventering ger djupare kunskap och översikt inom sitt begränsade ämnesområde och därmed ett gott underlag för bl.a. urval, kulturhistoriska värderingar och handläggning av t.ex. bidragsärenden. Metoden är vidare intressant för forskningen. En inventering med inriktning på enbart kategorier skapar emellertid ingen möjlighet att få en heltäckande bild av bebyggelsen.
   Selektiv inventering -- omfattar ett urval byggnader som vid inventeringstillfället antagits vara av särskilt kulturhistoriskt intresse. Metoden utelämnar objekt som av en eller annan anledning inte antas uppfylla de krav som slås fast i inventeringens målsättning. En tydlig redovisning av vilka kriterier som varit vägledande vid urvalet av objekt är avgörande för en bedömning av materialet. En fördel med metoden är att den är koncentrerad på det för tillfället mest intressanta byggnadsbeståndet och att fördjupningar kan göras på viktiga frågeställningar. Vad som anses kulturhistoriskt intressant förändras emellertid över tiden. Värdet av en selektiv inventering kan därmed bli relativt kortlivat.
   Totalinventering -- innebär inventering av alla byggnader/objekt inom ett geografiskt avgränsat område t.ex. en stadsdel, en tätort eller en socken. Samtliga objekt även de som tillkommit under de senaste åren tas med. Vid inventeringen görs ingen åtskillnad på vilken funktion eller utformning ett objekt råkar ha. Endast en totalinventering ger en heltäckande bild av byggnadsbeståndet eller objekten inom området. En totalinventering ger vidare, genom att omfatta all bebyggelse, det säkraste underlaget för att urskilja det kulturhistoriskt värdefulla byggnadsbeståndet och objekten. Värdet av en sådan inventering blir härigenom mer långsiktigt. Att uppgifter om all bebyggelse har samlats in har också ett stort värde när värderingskriterierna förändras. Behovet av omfattande nyinventeringar kan på det här sättet minskas.
   Områdesinventering -- ett område med ensartad bebyggelse av samma kategori som t.ex. sentida villor av typhuskaraktär eller flerbostadshus uppförda under en begränsad tidsperiod kan inventeras och registreras enligt en förenklad metod. Istället för att redovisa varje byggnad/objekt för sig ges en sammanfattande beskrivning för hela den likartade bebyggelsen inom det utpekade området med ett begränsat antal uppgifter.
   Äldre inventering -- är en registreringsform i BeBR som redovisar ett begränsat antal uppgifter, dvs. de som är obligatoriska och utgör basdata för BeBR. Detta gäller anläggnings- och byggnadskategori samt byggnadsår. Registreringsformen kan även användas för att tillgängliggöra äldre inventeringar, vilket innebär att inventeringsblanketter skannas och görs åtkomliga genom BeBR.

svTE K-märkt
svFK I dagligt tal används ”K-märkt” eller ”kulturhus” ofta för byggnader med bevarandeintresse i största allmänhet. Det kan hänvisa till byggnadsminnen, vilka är skyddade enligt kulturminneslagen eller en speciell förordning, men även till byggnader med skydd enligt detaljplan alternativt områdesbestämmelser eller till byggnader utpekade i en kulturhistorisk byggnadsinventering. Begreppet ”K-märkt” i sig har dock ingen formell innebörd utan bör i första hand ses som ett uttryck för kulturhistoriskt intressant bebyggelse.
svRETE lagskydd

svTE karaktärisering
svFK Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning är en metod att lyfta fram det specifika för en byggnad/ett objekt så att detta ska kunna tas tillvara och förvaltas för framtiden. Ett omfattande karaktäriserings- och inventeringsprojekt av kyrkor och begravningsplatser har genomförts stiftsvis under senare år. Merparten av det material som tagits fram genom projektet finns inlagt i BeBR.

svTE kommun
svFK Med kommun menas något förenklat en geografiskt avgränsad enhet för lokalt självstyre. Dagens system har sin grund i 1862-års kommunallagar då ca 2 500 borgerliga kommuner bildades utifrån den dåvarande sockenindelningen. Genom kommunreformen 1952 förändrades kommunsystemet och antalet kommuner minskade. Antalet kommuner är idag 290.

svTE komplementbyggnad
svDF byggnad som huvudsakligen utgör komplement till annan bebyggelse och som vanligtvis inte redovisas i fastighetsregistret, t.ex. garage, förråd, lusthus, orangeri m.fl.
svAN I BeBR redovisas dessa med en egen identitet som består av fastighetsbeteckningen och husnummer enligt en särskild nummerserie (9000).

svTE kulturhistorisk värdering
svUPTE gradering
svFK En kulturhistorisk värdering görs för att lyfta fram de för en anläggning, en byggnad eller ett objekt kännetecknande värdena och för att genom värderingen skapa förståelse för och kännedom om värdena hos allmänheten, fastighetsägare, politiker m.fl. Värderingen är för det mesta gjord i samband med en byggnadsinventering. Värderingen görs med stöd av en grupp sakkunniga inom kulturmiljövården. För BeBR gäller att inventerad bebyggelse som är äldre än 30 bör vara värderad.
  Den kulturhistoriska värderingen är kopplad till en gradering som har två nivåer; bebyggelse som tillmäts ett särskilt kulturhistoriskt värde (grupp I) och bebyggelse som vid värderingstillfället inte tillmäts något sådant värde (grupp II). Graderingen kan göras mer finindelad och redovisas i undergrupper, klassificering. De redovisade undergrupperna blått, grönt, gult, grått och streckat är kopplade till den kulturhistoriska klassificeringen som Stockholms stadsmuseum använder.
   En beskrivning av det kulturhistoriska värderingssystemet i BeBR finns i Bebyggelseregistrets skrift Beskrivning och i Inventeringsbok. Båda finns som pdf under fliken OM BeBR -- Publikationer. Värderingssystemet utgår från den värderingsmetod som finns i Axel Unnerbäcks Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Riksantikvarieämbetet, 2003 och i tidskriften Kulturmiljövård nummer 1-2/1995, (Unnerbäck, Axel och Nordin, Erik: Kulturhistoriskt värde?), Riksantikvarieämbetet.
   De kulturhistoriska värdena bygger på kriterier som ger en byggnad/ett objekt eller en anläggning dess kännetecken. Kriterierna redovisas i BeBR i en förvalslista. De finns kortfattat beskrivna i BeBR:s ovan angivna skrifter och mer utförligt i ovannämnda böcker.

svTE lagskydd
svFK I BeBR redovisar Lagskydd de skyddsformer som gäller för bebyggelse och som hanteras i registret. Det gäller Lag (1988:950) om kulturminnen m.m., allmänt kallad kulturminneslagen med förkortningen KML, och Förordningen (1988:1229) om statligt byggnadsminne m.m. Det finns planer på att utveckla BeBR så att registret även ska kunna redovisa skyddsbestämmelser enligt Plan- och bygglagen, PBL och Miljöbalken, MB.

svTE landskap
svFK Indelningen av Sverige i olika landskap har sina rötter i järnåldern, men ännu under medeltiden fungerade många landskap som självständiga politiska enheter med egna lagar, lagmän och landsting. Landskapen har numera inte någon administrativ funktion, utan de har ersatts av en indelning i län. Landskapen spelar dock en viktig roll inom kulturmiljövården då de bl.a. bildar grund för arkiv och olika geografiska registreringar. Sverige är indelat i 25 landskap.

svTE län
svDF geografiskt avgränsat område för statlig förvaltning
svAN Den nuvarande länsindelningen kan spåras till 1634-års regeringsform, då 12 ”höfdingedömmen” eller ”gouvernement” bildades. I och med krigen med Danmark under 1600-talet ökade antalet län ytterligare. En stor förändring skedde 1810 då norrlandslänen tillkom. Efter bildandet av Skånes respektive Västra Götalands län i slutet av 1990-talet finns idag 21 län.

svTE miljö
svSA i BeBR
svDF den fysiska miljö där bebyggelsen ligger
svAN Miljön är indelad i olika kategorier, baserade på den indelning i landskaps- och miljötyper som tillämpas av RAÄ vid beskrivning av riksintresseområdena för kulturminnesvård.
svEX Exempel på miljökategorier är kust- och skärgårdsmiljö, odlingslandskap och bruksmiljö.

svTE nybyggnadsår
svFK Avser antingen den tidsperiod under vilken en byggnad/ett objekt påbörjades och färdigställdes eller enbart det år då arbetet med att uppföra en byggnad/ett objekt var avslutat.

svTE Q
svFK Q och q i detaljplan samt områdesbestämmelser -- byggnader eller områden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt och på grund av detta inte får förvanskas, ändras eller rivas kan av en kommun skyddas enligt Plan- och bygglagen, PBL.

svTE riksintresse
svFK Mark och vattenområden som har nationell betydelse för bevarande eller utveckling kan enligt miljöbalkens tredje kapitel, betecknas som område av riksintresse. Riksantikvarieämbetet har ansvar för att peka ut områden av riksintresse för kulturmiljövården. I hela Sverige finns ca 1 700 sådana områden.

svTE socken
svFK Indelningen av landet i socknar kan spåras tillbaka till åtminstone medeltiden. De var länge de minsta geografiskt avgränsade enheterna för samhällets funktioner. Sockenindelningen kom sedan att användas som grund vid 1862-års kommunallagar då både borgerliga och kyrkliga kommuner skapades. Antalet borgerliga kommuner har sedan kommit att sjunka avsevärt under 1900-talet i samband med olika sammanslagningar (från ca 2 500 till 290). Även de kyrkliga kommunerna eller församlingarna förändrades men inte i samma omfattning som de borgerliga. Åtminstone på landsbygden kom församlingarna i stort att sammanfalla med socknarna. Efter relationsändringen mellan stat och Svenska kyrkan 2000 har dock förändringstakten ökat. Under lång tid användes socknarna som grund för fastighetsindelningen. Vid olika fastighetsförändringar kunde därför sockengränsen flyttas. I och med att det kommunbaserade fastighetsregistret togs i drift åren 1976-1995 upphörde socknar att ha någon administrativ funktion. Till skillnad från kommuner och församlingar är deras gränser numera frysta. Sockenindelningen spelar dock fortfarande en viktig roll inom kulturmiljövården då den bildar grund för arkiv och olika geografiska registreringar. Det sockenskikt som används i BeBR utgår från den sockenindelning som rådde när det kommunbaserade registret togs i drift. Landets socknar finns redovisade i Antikvarisk-topografiska arkivets (ATA) förteckning över städer och socknar. Den publicerades första gången 1979 och den senaste versionen togs fram 1999.

svTE stift
svDF ett till Svenska kyrkan knutet förvaltningsområde
svAN Sverige är indelat i 13 stift.

svTE upphovsman
svFK I BeBR anger denna uppgift en person som ritat, uppfört, låtit uppföra, utsmyckat eller på annat sätt svarat för en åtgärd på en byggnad/ett objekt.
